Vi måste tala klarspråk om corona

Hur länge ska vi leva med restriktioner? Hur många vaccindoser ska vi ska ta? När är det tänkt att coronaviruset ska nedgraderas till ett säsongsvirus? Hur länge ska allmänheten behöva skydda vården från kollaps? Alla dessa frågor kräver ett svar, men svaret från politikerna uteblir. Det finns en anledning till det.

Restriktionerna som regeringen inför den 23 december kommer skada företagare och deras anställda. Restriktionerna är onödiga, har inget slutdatum och sänker ribban för när åtgärder ska få sättas in i framtiden.

Företagens överlevnad är beroende av en förnuftig och ärlig coronapolitik. Därför måste jag våga ifrågasätta regeringens politik utan hänsyn till åsiktskorridoren. Nedan har jag samlat några frågor och svar för den som undrar vad allt egentligen handlar om.

Hur länge ska vi leva med restriktioner?
– Vi kommer få leva med restriktioner så länge politikerna tycker det är nödvändigt. Det går nämligen inte att utrota ett influensavirus som Sars-cov-2. Det räcker med att titta på Hong Kong-influensan från 1968 och Spanska sjukan från 1918 som återkommer år efter år i muterad form och skördar livet på gamla och sjuka. Det finns förvisso influensavaccin, men dessa vaccin har en extremt dålig effekt, även när viruset varit i cirkulation i över hundra år. Anledningen är att virusen muterar så fort att nya vaccin behöver tas fram kontinuerligt. Låter det bekant?

Vi ser en oerhörd smittspridning i Europa, trots en vaccinationsgrad på cirka 90 procent av den vuxna befolkningen. Är covidvaccinen en bluff?
– Nej covidvaccinen är ingen bluff, men förväntningarna på vaccinen har varit orimligt höga.

Covidvaccinen skulle skydda mot ett coronavirus, vilket inget vaccin lyckats med tidigare. För att klara denna svåra uppgift var vaccintillverkarna tvungna att utnyttja en ny och oprövad teknologi som aldrig använts med framgång tidigare. Inget vaccin har tidigare lyckats skydda mot influensor på samhällsnivå, vilket covidvaccinen skulle göra. Att vaccintillverkarna skulle lyckas med alla dessa bedrifter på första försöket vore ju för bra för att vara sant. Därför ser vi nu att även fullvaccinerade blir sjuka och smittar, vilket gör vaccinpassen överflödiga.

Hur många vaccindoser är det meningen att vi ska ta?
– Regeringen vill att vi ska ta en tredje dos. Och i Israel har 60-plussare nu möjlighet att ta en fjärde dos. Pfizer och Moderna har lovat släppa ett nytt vaccin mot omikronvarianten redan i vår. Med tanke på hur snabbt coronaviruset muterar kommer det nog finnas en ursäkt att vaccinera sig flera gånger om året framöver, för den som så önskar.

Valet kan mycket väl stå mellan att antingen fortsätta ta vaccinet kontinuerligt resten av livet eller sluta ta vaccinet och istället lära sig leva med den lilla risk viruset medför. Precis som vi lärt oss leva med säsongsinfluensor, vinterkräksjukor, förkylningar och andra åkommor som hör livet till. Det rimliga vore att samma grupper som tar vaccin mot säsongsinfluensa även tänker sig att ta covidvaccinet, medan resten av befolkningen låter bli. Att ha en stående vaccinationskampanj för alla år efter år tar nämligen resurser från mer akut vård.

Men om vaccinen tappar effekt, varför rekommenderar politikerna en tredje dos?
– För att skydda vården från kollaps, skulle politikerna säga. Men pandemin har pågått i två år nu och vården är i ett sämre skick än när pandemin började, vilket gör att regeringen kan fortsätta införa restriktioner och dra ut på lidandet för alla svenskar.

Dessutom bygger varje politiskt beslut på tidigare beslut. Politikerna förstår att restriktionerna skapat missnöje och skadat människor på ett cyniskt sätt. I Sverige har restriktionerna varit väldigt milda jämfört med resten av Europa. Följaktligen har vi en lägre smittspridning idag jämfört med resten av kontinenten tack vare naturlig immunitet. Svenska politiker behöver således inte hetsa fullt lika mycket mot ovaccinerade och känner inte heller att de behöver stänga ner samhället i syfte att rättfärdiga tidigare misstag.

På kontinenten är det annorlunda. I lockdownländerna behöver politikerna hitta syndabockar i högre utsträckning för att kunna ursäkta att man satt befolkningen i husarrest och förstört ekonomin. Därför är tonläget högre där, med hot om nya lockdowns ständigt hängandes över en allt desperatare befolkning. För att skydda sig själva från folkets vrede behöver politikerna fortsätta skrämma upp befolkningen och rikta missnöjet mot ovaccinerade eller turister. Eller införa tvångsvaccinering, trots vetskapen om att en tvångsvaccinering inte gör någon skillnad på längre sikt.

Men vad ska politikerna då göra?
– Politikerna bör inse att alla åtgärder som syftar till att bekämpa smittspridning bara fördröjer spridningen av viruset. Det som kvarstår är att ”hålla kurvan” och skydda vården från kollaps.

I början av pandemin, när regeringen fortfarande lyssnade på Anders Tegnell, fanns det en förståelse för att vården behöver rustas upp. Det pratades om att öppna fältsjukhus i Älvsjömässan och att utbilda avskedade flygvärdinnor till sjuksköterskor. Men av de stora löftena blev det ingenting. Tvärtom har vi idag minskat vår tolerans för hur många som ska ligga inne på vårdavdelningarna innan vi utlyser restriktioner och inför stabsläge på sjukhusen. Sjukvårdens motståndskraft mot influensor är sämre än på mycket länge.

Detta är bekymrande. Om politikerna hävdar att vi ska skydda vården från kollaps, fastän vården blir allt mer känslig för inlagda patienter, kommer vi tvingas leva med restriktioner i resten av våra liv. För man behöver vara ordentligt naiv för att tro att detta är den sista pandemin vi kommer se.

Svenska folket har spelat med i politikernas spel länge nog. Alla har gjort uppoffringar och företagen är de som tvingats offra mest. Nu räcker det! Coronaviruset är ingenting mystiskt eller konstigt. Det är bara ett influensavirus som råkar vara extra smittsamt.

Politikerna ska därför inte komma undan med restriktioner år efter år utan att bli ifrågasatta. Det är dags för politikerna att berätta exakt hur de planerar att hantera coronaviruset under 2022, 2023 och framåt.

Samtliga riksdagspartier bör ta fram en pandemipolitik. Väljarna behöver veta exakt i vilken grad demokratiska rättigheter kommer begränsas under influensapandemier. Detta behövs inte minst för att veta hur partierna ser på företagandets villkor framöver.

Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se