Haninge kommun vägrar upphandla enligt lag

Haninge kommun har i strid mot lagen om offentlig upphandling under flera år förlängt ett avtal med det kommunala fastighetsbolaget Tornberget AB. Nu planeras ytterligare en förlängning på fyra år.

År 1991 ingick Haninge kommun ett samarbetsavtal med det av kommunen ägda Tornberget fastighetsförvaltning AB (Tornberget AB). Enligt avtalet ska bolaget handha ekonomisk och teknisk förvaltning av service/bruksfastigheter samt ledning av byggprojekt. Bolaget har enligt avtalet rätt att utnyttja kommunens koncernkonto med bl.a. förmånliga räntevillkor och tillgång till rörelsekrediter.

Bolagets avtal med kommunen har varit i kraft sedan den 1 januari 1992 t.o.m. den 31 december 1996. Med hjälp av en klausul om förlängning i fem års tid har avtalet ytterligare förlängts till att gälla till och med den 31 december 2002. Avtalet ingicks utan någon upphandlingsprocess i konkurrens på marknaden och stred redan 1991 mot då gällande kommunala upphandlingsregler.

Konkurrenskommissionen, som är en privat expertgrupp sammankallad av stiftelsen Den Nya Välfärden, har tidigare granskat ärendet (KKO 01084). Då kunde Konkurrenskommissionen konstatera att kommunens tillvägagångssätt innebär att betydande värden har kommit att upphandlas utan lagstadgat konkurrensförfarande.

Kommunens motivering till att förlänga upphandlingen är att denna övergångslösning sker i avvaktan på att lagen om offentlig upphandling ska ändras så att köp mellan kommuner och kommunala företag undantas från dess reglering. Denna lagändring har dock inte genomförts. Trots detta har kommunstyrelsen i Haninge föreslagit att samarbetsavtalet med Tornberget AB ska förlängas i ytterligare fyra år till och med den 31 december 2006.

Konkurrenskommissionen menar att Haninge kommuns förfarande strider mot lagen om offentlig upphandling samt mot bakomliggande EGdirektiv och EGRomfördragets bestämmelser om likabehandling av företagen.

Torsdag den 12 december meddelade Länsrätten dom i ärendet. Upphandlingen skall göras om.

 

Läs utredningen här: KKO 2002-065