På Dima-Snickeri i Kumla arbetar två personer, en företagare och en anställd. Den anställde är medlem i facket. Varken företagaren eller den anställde vill att företaget ska teckna kollektivavtal. Företagarombudsmannen undrar vems ärenden facket i detta fall går. Det är uppenbarligen inte anställdes, säger Företagarombudsmannen. Fallet visar att förhållandena på arbetsmarknaden inte passar mindre bolag.
Den anställde på Dima-Snickeri har bättre anställningsvillkor än vad som gäller i kollektivavtalet och vill inte att hans förhållanden ska försämras. Men facket anser i alla fall att kollektivavtal eller hängavtal ska tecknas. Efter att under lång tid ha utsatt både företagaren och den anställde för hotelser, som ingen av dem vikit för, satte facket Dima-Snickeri i blockad i början av januari 2003.
En blockad annonseras normalt i lokalpressen. Syftet är, förutom att fästa företaget vid skampålen, att så långt det går se till att företaget inte får några uppdrag. Medbestämmandelagen ger nämligen facket vid andra bolag rätt att lägga in sitt veto mot att deras arbetsgivare anlitar ett företag i blockad. Samma rätt har facken inom statliga och kommunala organisationer.
Blockaden innebär också att de anställda i det blockerade bolaget måste sluta arbeta. Om de fortsätter att arbeta kan de bli uteslutna ur facket, vilket är ett starkt moraliskt påtryckningsmedel.
Företagarombudsmannen, en privat grupp som inom ramen för Stiftelsen Den Nya Välfärden verkar för ett bättre företagarklimat i Sverige, har granskat ärendet.
– Det är inte orimligt att fackföreningar ska ha möjlighet att å sina medlemmars vägnar och i deras intresse rikta stridsåtgärder mot arbetsgivare, säger Företagarombudsmannen. Men i detta fall går Byggnads Örebro uppenbarligen inte sin anställdes ärenden. Att facket ska ha möjlighet att försöka krossa ett företag mot dess anställdas intressen och uttalade vilja är stötande.
– Fallet visar att rättigheterna i arbetsrätten bör tillkomma den enskilde anställde och den enskilde företagaren, inte deras organisationer. Om dessa enskilda rättighetsinnehavare sedan vill ta hjälp av starka organisationer ska de självfallet kunna göra det, men rättigheterna bör ligga hos de enskilda. Om rättigheterna, som i dagens arbetsrätt, ges till organisationer snarare än individer är risken, vilket fallet tycks vara ett exempel på, att facket handlar i eget intresse snarare än medlemmarnas. Facket bestämmer över medlemmarna i stället för tvärtom.
– För övrigt visar fallet att dagens regler, arbetssätt och organisationer på arbetsmarknaden är illa anpassade till de mindre företagens situation. Dima-Snickeri har framgångsrikt överlevt genom att jobba på ett annat sätt än vad som är brukligt i större byggföretag med kollektivavtal. Det är dumt att av någon sorts principiellt skäl försöka sätta stopp för företag som är bra både för företagaren, de anställda och för kunderna. Framför allt ska staten inte genom sin lagstiftning uppmuntra och möjliggöra sådana dumheter, avslutar Företagarombudsmannen.
I Företagarombudsmannens bedömning deltog Tommy Adamsson, Patrik Engellau, Monica Werenfels-Röttorp, Camille Forslund, Lars I. W Jansson, Clas Nordström, Nils-Eric Sandberg och Edward Waller.
Läs utredningen här: FO 2002-026