Lex Serafen eller omarbetning av existerande lagar?

Socialdemokraterna kom idag med ett förslag som ämnar till att få slut på underprisförsäljningar. “Lex Serafen” ska göra det möjligt att i efterhand kräva att köparen betalar mer pengar om en domstol finner det skäligt. Förslaget är inte nytt. Även inför valet 2010 föreslog partiet en liknande lag, då kallad “Lex Tibble”, efter gymnasiet i Täby kommun som såldes till underpris.

Att förslaget dyker upp på nytt i denna valrörelse är förståeligt med bakgrund av debatten om vinster i välfärden som framförallt Vänsterpartiet fört med stor passion. Men även om man är en vän av vinster i välfärden så måste man erkänna att underprisförsäljningar snedvrider konkurrensen och utgör ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Dessutom strider underprisförsäljningar både mot kommunallagen och statsstödsbestämmelserna. Den som lämnat ett olagligt stöd ska återkräva stödet. Men detta sker inte i praktiken. Det är nämligen svårt att få en politiker att återkräva ett stöd som redan givits ut. Och stöden i som delas ut i Sverige är omfattande. Det handlar inte bara om underprisförsäljningar. Många gånger ger kommuner förtäckta lån eller skapar komplicerade sale-and-leasebackförfaranden för att maskera ett olagligt stöd.

Hur kommer man till rätta med detta problem? Kanske ligger inte lösningen i en ny lag utan i en omarbetning av existerande lagar.

Kommunallagen och statsstödsbestämmelserna behöver ses över. Till att börja med måste det finnas kännbara sanktioner för de myndigheter som bryter mot lagen.  Istället för att stödgivaren får tillbaka pengarna bör återförda medel tillföras statskassan. Det bör i lagen också införas en särskild statsstödsskadeavgift som i fall av otillåten stödgivning tas ut från den stödgivande myndigheten (eller det statliga eller kommunala företaget). Lämplig nivå för en sådan statsstödsskadeavgift skulle kunna vara minst tio procent av det otillåtna stödets värde. En central statlig tillsynsmyndighet, som ges primär talerätt i statsstödsfrågor bör inrättas. Ett återinfört ämbetsmannaansvar  skulle vidare kunna medföra att tjänstemännen blir försiktigare och även minska nonchalansen för hur skattepengar hanteras.

Tillsammans kan dessa förslag göra en stor skillnad för hur det offentliga maktutövandet sker i Sverige och ge en riktiga incitament för politiker att följa lagen.
________________________________________

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se