Ett problem utan lösning

”Den politik som hittills har prövats har misslyckats” säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson instämmer. ”Jag är självkritisk till att vi inte lyckades bättre” berättar hon för Dagens Nyheter. Vad de syftar på är DN:s granskning av invandrare som kom till Sverige 2004. Tio år senare har nämligen inte ens varannan flykting en inkomst över 13.000 kronor i månaden. Minst tre av tio får ekonomiskt bistånd från kommunen. Ett enormt misslyckande med andra ord, för individerna som inte kommit in på arbetsmarknaden och för politikerna som inte lyckats lösa det växande utanförskapet.

Politikerna måste slita sitt hår. De har ju satsat enorma summor och genomfört stora arbetsmarknadsreformer för att lösa problemet som de nu, med facit i hand, måste erkänna att de misslyckats med att lösa. Varje ny åtgärd för att lösa integrationsproblemet har marknadsförts som proppen som nu äntligen ska täppa till hålet i den svenska arbetsmarknadspolitiken som utestänger invandrare från arbetsmarknaden. Ändå verkar inget hjälpa. Utanförskapet växer. Och det finns ingen vi kan fråga om hjälp heller. Inget annat jämförbart land har någon lösning som vi kan kopiera. Vi står ensamma.

Politikerna har försökt vara påhittiga. Vi har fått etableringslotsar, jobbcoacher, lönesubventioner, etableringsreformen och låtit arbetslinjen vara ledstjärnan när vi utformar vår integrationspolitik. Inget verkar funka särskilt väl när det kommer till att få in flyktingar på arbetsmarknaden. Tvärtom har reformerna kantats av skandaler och ibland fått läggas ner. Pengar har inte varit problemet, det är bara det att resultaten har uteblivit. Frågan är hur många utredningar exempelvis BRÅ ska behöva komma med innan insikten om att pengarullningen inte leder till särskilt många jobb utan främst bidrar till ett enormt fusk.

För trots att prognoserna för flyktingmottagandet skrivs upp kontinuerligt så har varken regeringen eller oppositionen några lösningar för att hur vi ska kunna få flyktingar i arbete. Regeringen har lite löst pratat om att “bjuda in fack och arbetsgivare till samtal för att ordna “snabbspår” till jobb för de som fått uppehållstillstånd i Sverige.” Inte särskilt upphetsande…
Allianspartierna har presenterat  förslag som i en del fall ser lite halvlovande ut men som i de flesta fall framstår som rent trams. För ingenting är så enkelt som det verkar på glassiga presskonferenser.

Folkpartiet har  exempelvis föreslagit att tillfälliga uppehållstillstånd ska bli permanenta om personen kommer i arbete. Men fusket med arbetskraftsinvandringen visar på problem med en sådan reform. Risken finns att arbetstillfällen “säljs” till människor som önskar få PUT.

Ett annat förslag från FP är sänkta trösklar på arbetsmarknaden, något som verkar ha blivit ett mantra även bland andra allianspartier. Men även om det finns mycket goda argument för sänkta trösklar så lär det knappast påverka sysselsättningsgraden bland flyktingar. Redan idag är en nyanländ berättigad till nystartsjobb eller instegsjobb, vilket kan ge upp till 80% av lönesumman tillbaka till arbetsgivaren. Och det har knappast ökat sysselsättningen eller ens gett särskilt många fasta jobb. Däremot har det rapporterats om fusk med ersättningen och utnyttjande av arbetskraft.

Hur låga ska trösklarna då bli innan vi kan förvänta oss resultat? Ska en invandrare behöva arbeta heltid för under 5000 kr i månaden? Om svaret på den frågan är ja så behöver vi rimligtvis sänka bidragen så att de sammantaget klart understiger “minimilönen”. Är vi beredda att se människor leva under så miserabla förhållanden?  Eller ska vi tvinga in dem i FAS 3-liknande arbeten som en slags förvaring under decennier. För det lär knappast påverka integrationen i positiv riktning.

Centerpartiet har föreslagit en snabbare valideringsprocess av utländsk kompetens. Det finns många högutbildade flyktingar som inte kan arbeta inom sina yrken för att de inte har betygen med sig. Men hur ska man ens påbörja en valideringsprocess när uppemot 9 av 10 flyktingar saknar identitetshandlingar. För vem vill bli opererad av en kirurg vars identitet kanske stämmer överens med ett examensbevis som inte går att uppbringa…

Något som framstår som extra märkligt är att allianspartierna fortsätter att förespråka integrationspolitik som så uppenbart misslyckats, i alla fall om man inte satt pengarullning och storskaligt fusk som mål. Trots haveriet med etableringslotsarna föreslår Centerpartiet att dagens arbetsförmedling borde ersättas av en jobbfixarpeng. Varför en jobbfixarpeng inte skulle leda till fusk framgår inte.

Det är ytterst viktigt att poängtera att vår flyktingpolitik INTE ska bestämmas av flyktingens möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Vi tar inte emot flyktingar för att vi hoppas öka våra skatteintäkter – vi gör det för att rädda liv. Det är bland det finaste vi kan göra för enskilda individer och för vår omvärld i stort. Men våra politiker behöver sluta låtsas om som att de har några effektiva lösningar för att få flyktingar i arbete – för det har de inte.
________________________________________

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se