Svaret är ja, åtminstone om man ska tro våra politiker. I valdebatterna råder bred konsensus om att Sverige behöver minska koldioxidutsläppen. Om vi lyckas är kort och gott en ödesfråga för planeten.
För hur kan man annars förklara Miljöpartiets förslag om att satsa ytterligare 50 miljarder på att minska koldioxidutsläppen under nästa mandatperiod. Eller att den sista droppen bensin och diesel ska säljas senast 2030. Enligt Miljöpartiet behöver Sverige betala ett högt pris för att minska koldioxidutsläppen eftersom klimatet är en global angelägenhet. Budskapet är att vi kan och bör göra allt i vår makt för att rädda planeten.
Alliansen vill förstås inte framstå som obrydda. Jan Björklund (L) håller också med Miljöpartiet om att Sverige ska betala ett högt pris. Därför vill han inte sänka dieselskatten för bönderna, eftersom böndernas utsläpp också bidrar till uppvärmning.
Om man lyssnar på politikerna så är Sverige en miljöbov som måste straffas. Sveriges betydelse för jordens klimat är så stor att vi måste vara beredda att göra stora uppoffringar, kanske rentav sänka vår konkurrenskraft på den globala marknaden i syfte att rädda världen. Men som så många andra utspel som syftar till att visa handlingskraft så är argumenten och problembeskrivningen vilseledande.
Sverige är nämligen ett extremt lågutsläppsland. Inget annat I-land släpper ut så lite koldioxid per capita som Sverige gör. Vi har den mest koldioxideffektiva ekonomin i världen, mycket tack vare kärnkraften och vattenkraften.
Att sänka utsläppen från vår redan låga nivå kostar därför oerhört mycket. Varje satsad krona gör mindre och mindre nytta när vi börjar närma oss noll.
Därför finns det ingen logik i att satsa resurser på att sänka Sveriges utsläpp ännu mer. Det är bättre att lägga pengarna på att hjälpa andra länder sänka sina utsläpp istället. Koldioxidutsläpp är nämligen ett globalt fenomen som inte bryr sig om landsgränser.
I Sverige släpper vi ut ca 3,8 ton koldioxid per capita. Kina släpper ut ca 6,6 ton koldioxid per capita.
Sverige har 10 miljoner invånare. Kina har 1 373 miljoner invånare.
Genomsnittet i OECD är cirka 9,9 ton koldioxid per capita och år. Sveriges andel av de globala utsläppen är 0,2 procent. Partiledarna bör läsa siffrorna igen och igen tills de förstår att Sveriges andel av de globala utsläppen är ytterst, ytterst liten.
Det finns många olika sätt att minska koldioxidutsläpp. Ett mycket effektivt sätt är att lägga ner all industri eller att flytta den till Kina. Man kan försöka påskynda detta genom att skatta och reglera ihjäl den svenska industrin, vilket verkar ligga i ropet nuförtiden. Kina och andra länder skulle förstås bli glada om de slapp konkurrera med våra företag. Om vi minskar vår konkurrenskraft, så kan de ju ta våra marknadsandelar.
Tyvärr vinner miljön vinner ingenting på detta. Tvärtom. Om vi vore måna om miljön på global skala skulle vi snarare försöka locka mer tung industri till vårt land, industri som här kan drivas med vattenkraft och kärnkraft istället för smutsig kolkraft.
Sådana argument biter dock inte på våra makthavare. När politikerna ska åtgärda miljöproblem så försöker de i regel jaga nära boet. Att satsa 50 miljarder på att bekämpa utsläpp på andra sidan jordklotet anses inte lika handlingskraftigt som att använda pengarna på hemmaplan. Att vi får betydligt mindre miljönytta för pengarna verkar inte bekymra våra politiker ett dugg.
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se