TV-licens, skatt eller ingenting?

Public Service-kommittén ska ha kommit med ett förslag till hur public service ska finansieras i framtiden. Häromdagen läckte Jan Scherman att TV-licensen kan komma att ersättas av en public service-skatt, som ska betalas av alla vuxna med en viss inkomstnivå. Enligt Scherman kommer skatten vara försiktigt progressiv med ett tak som motsvarar drygt hälften av dagens licensavgift.

För finansieringen av Public Service är en skatt att föredra framför dagens licensavgifter. En skatt garanterar intäkter och minskar beroendet av att Radiotjänsts 300 medarbetare lyckas dra in de nödvändiga pengarna varje år. Höga chefer på SVT och SR har länge föredragit finansiering via licensavgifter med motiveringen att det säkrar public service oberoende gentemot politikerna. Kommitténs förslag är att oberoendet ska säkras genom att ingen från regering, departement eller riksdag ska kunna rekryteras till styrelserna i SVT, SR eller UR.

Så är alla problem ur världen nu? Svaret beror på vad man egentligen tycker är public service problem. Gissningsvis är gemene man inte så oroad över att SVT ska bli mer politiskt färgat. Tvärtom så ifrågasätts snarare det så kallade ”oberoendet” i rapporteringen. Många anser att rapporteringen i SVT är alldeles för vänstervriden och politiskt vinklad redan idag. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på journalisternas politiska sympatier.

Ett problem för public service är att man inte vet vilket ben man vill stå på, eller vilken USP man vill marknadsföra. Å ena sidan används argument som att SR och SVT är livsviktiga i sin roll att förmedla ”samhällsinformation”. Å andra sidan vet man ju mycket väl att samhällsinformationen, i form av nyheter, granskningsreportage och direktsändning från Riksdagen, skulle kosta svenska folket blott en spottstyver i skattepengar.

För att kunna motivera en hög skattesats/licensavgift måste man helt enkelt satsa på svindyra sporträttigheter, melodifestivaler och HBO-serier (som HBO Nordics kunder redan betalar för via ett separat abonnemang). SVT köper alltså in program som kommersiella kanaler vill sända, från produktionsbolag som också säljer till privata marknaden. Detta är ett slöseri med skattepengar och snedvrider konkurrensen. Och för det vill man ha rejält betalt från hushållen, som inte har något val utan måste hosta upp pengarna till Radiotjänst.

För ett hushåll kostar public service ungefär lika mycket som två streamingtjänster tillsammans. Är det ett pris som gemene svenskt hushåll är berett att betala? Knappast. Och det verkar inte public service tro heller. För det är ju inga som helst problem att göra SVT till betalkanaler. Då skulle man verkligen se vilka som var beredda att betala för programmen. En kanal med ”samhällsinformation” skulle kunna ligga kvar i det så kallade marknätet. Eller så sparar man bara P1 för det ändamålet.

Att ändra finansieringsformen från licens till skatt ändrar tyvärr inte på faktumet att svenska folket även fortsatt måste betala för kanaler som de inte vill betala för. Den stora ändringen är att de som idag undanhåller sitt TV-innehav från Radiotjänst kommer tvingas betala i framtiden. För möjligheten att stänga ned SVT för de som inte betalar är ju inget alternativ som politikerna vill debattera…

Adam Rydström

Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se