Håkan Eriksson är professor i fortplantningslära vid Karolinska Institutet. I arton år var han biträdande sekreterare i Medicinska Forskningsrådet och ansvarar nu för ett forskningsprogram på 150 miljoner kronor om "IT inom hälso- och sjukvården", finansierat av KK-stiftelsen och Landstingsförbundet. Men framför allt är han guru och framtidstänkare inom hälso- sjukvårdsområdet.
- Ju mer jag funderar, desto mer övertygad blir jag att det gamla landstingsbaserade sjukvårdssystemet måste ersättas av något som liknar Den Nya Välfärdens förslag, säger Håkan Eriksson.
Han pekar på tre omvärldsförändringar som undergräver den traditionella svenska sjukvårdsapparaten. Den första förändringen beror på den tekniska utvecklingen inom medicinen, framför allt kanske inom immunologi, genetik, molekylärbiologi samt bildbehandling. Denna förändring har bland annat lett till en alltmer uttalad medicinsk subspecialisering. "År 1920 behövde ett komplett sjukvårdssystem runt 12 specialister, år 1980 behövdes 400 specialister, och numera närmare 2 000 stycken", säger han. "Ett landsting kan inte längre ha en full uppsättning kompetenser. Man kan jämföra med bilmekaniker. Förr i tiden kunde en bilmekaniker fixa alla märken. Idag är det omöjligt. Det är samma sak med sjukvården. Det är omöjligt att hålla kvar vid den gamla tanken på att varje landsting skall vara en komplett vårdapparat."
Den andra betydelsefulla omvärldsförändringen är informationsteknologins utveckling.
- IT erbjuder enorma möjligheter inom medicinen. Ta laboratorietester som exempel. Antag att patienten har en blodcancersjukdom. Läkaren tar ett blodcellstest som databehandlas och skickas med e-mail till världens främsta analytiker som kanske finns vid Mayo-kliniken i USA. Provet analyseras och svaret kommer tillbaka på e-mail. De geografiska barriärerna försvinner. Det blir möjligt att utnyttja den bästa kompetensen i världen i stället för den som råkar finnas i det egna landstinget.Håkan Eriksson menar att det här skapar problem redan idag. Patienten ges inte i alla fall den bästa behandling och vård som finns att tillgå då landstingspolitikerna inte vill att man utnyttjar extern kompetens eftersom landstinget har egna resurser som kostar pengar och ska utnyttjas i första hand. Den snabba tekniska och medicinska utvecklingen urholkar landstingens gamla självhushållningsfilosofi.
Till följd av den tredje stora omvärldsförändringen blir det ännu värre, säger Håkan Eriksson. Den tredje faktorn är patienternas ökade kunskap och krav på inflytande. Tidigare stod patienterna med mössan i hand och accepterade allt läkarna sa, menar Håkan Eriksson.
- Så är det inte längre, säger han. Nu kommer patienter som redan "läst på" om sin sjukdom på Internet och funnit ut var den bästa vården går att finna. Om jag, som läkare, då i stället föreslår landstingets egna resurser vill patienterna Ð eller deras anhöriga Ð inte acceptera lösningen. Läkarna blir klämda mellan patienternas önskemål och politikernas direktiv.Invandringen är ytterligare en faktor som tvingar sjukvården att åstadkomma individuella lösningar i stället för standardlösningar. "Ta muslimska kvinnor som exempel", säger Håkan Eriksson. "De går inte med på att undersökas av en manlig gynekolog. De kan bara behandlas av kvinnliga läkare."
- På det hela taget befinner sig det svenska sjukvårdssystemet i ett gradvis sönderfall, hävdar Håkan Eriksson. Den mest kompetenta personalen flyr dit där arbetsvillkoren är bättre. Värst är det med de erfarna sjuksköterskorna. De får för dåligt betalt av landstinget och flyr till den privata sjukvården. Ibland tvingas sedan landstingen hyra tillbaks dem för dyra pengar!Håkan Erikssons lösning på den svenska sjukvårdskrisen är att upphäva landstingets monopol och införa en hälsopeng, ungefär som skolpengen. Patienten väljer bland olika konkurrerande hälso- och sjukvårdsföretag (HSF), varav landstinget kan vara ett, Bure ett annat, Praktikertjänst ett tredje och Sophiahemmet ett fjärde. Staten auktoriserar HSF efter vissa normer, ungefär som när Skolverket godkänner friskolor. Det HSF som patienten väljer får hälsopengen.
HSF ska hålla den inskrivne medborgaren frisk och nöjd. Om han blir sjuk ger HSF den nödvändiga vården och tar betalt ur pengen. Om den inskrivne inte blir sjuk kan HSF behålla hela pengen. Håkan Eriksson påpekar att detta gör att HSF fungerar lite som försäkringsbolag. De förlorar på vissa kunder och vinner på andra.
- Det är viktigt att se till att HSF inte kan plocka "russinen ur kakan", understryker Håkan Eriksson. Om de fick välja sina patienter själva skulle de förstås försöka få in friska människor och tacka nej till sjukliga. Så får det inte vara, det måste staten kontrollera och garantera.Hälsopengen måste differentieras efter de inskrivnas ålder eftersom sjukvårdskostnaderna stiger för gamla människor. Håkan Eriksson menar att hälsopengen bör innefatta alla vårdrelaterade kostnader, alltså inte bara kostnaderna för själva omsorgen, utan också sjukpenningen, medicinkostnader, rehabiliteringskostnader och helst också kostnaderna för äldreomsorgen.
- Genom att lägga ihop samtliga kostnader i en enda peng ger man HSF lämpliga incitament, förklarar Håkan Eriksson. I stället för att sjukskriva en patient i avvaktan på en höftledsoperation kommer HSF att operera genast för annars får ju företaget betala både operationen och sjukskrivningen. Idag försöker systemets olika aktörer skyffla människor och därmed kostnader till varandra. När sjukvården inte opererar utan sjukskriver istället så hamnar kostnaderna inte hos sjukvården, utan hos Försäkringskassan. Och landstingen och kommunerna skickar åldringar mellan sig medan de debatterar om åldringarna är klinikfärdiga eller inte. Alltihop beror på att verksamheter som egentligen hänger ihop ligger på olika huvudmän. I slutändan blir det dyrt för skattebetalarna, otrevligt för personalen och ofta ovärdigt för patienterna.Håkan Eriksson framhåller att ett hälsopengssystem skulle få tre önskvärda effekter. För det första skulle patienten få makt. Beställarna i vården skulle vara patienterna, inte politikerna som idag. För det andra skulle kvaliteten säkras, dels genom att patienterna skulle välja bort HSF som inte höll måttet, dels genom att staten inrättade en kraftfull kontrollmyndighet. För det tredje skulle kostnadseffektiviteten garanteras eftersom HSF precis som alla andra företag har starka incitament att hålla kostnaderna nere.
- Vi skulle helt enkelt få mer för pengarna samtidigt som vårdkvaliten skulle höjas. Och det är precis vad vi behöver i vården, ler Håkan Eriksson.
