Ett fattigdomsbevis

”Att Sverige under mer än ett decennium inte förmått vara självförsörjande på läkare är ett fattigdomsbevis. Därutöver är det ett tecken på snålhet. Möjligen också dumhet.”
Detta skrevs i en ledare i DN sommaren 2013. Bakgrunden är att Sverige sedan länge inte kunnat skapa tillräckligt många utbildningsplatser på läkarlinjerna för att täcka behovet av läkare. Mer än hälften av de läkarlegitimationer som utfärdas av Socialstyrelsen ges till personer utbildade utomlands. Så har det sett ut sedan 2003.

Alla läkare som utbildats utomlands är inte utlandsfödda. Svenska studenter har, trots toppbetyg, tvingats söka sig utomlands för att antalet utbildningsplatser i deras eget hemland inte räcker till. En tredjedel av alla medicinestuderande med studiemedel från Sverige studerar i dag utomlands. En stor del av dessa studenter önskar komma tillbaka till Sverige och arbeta som läkare här. Varje läkarutbildning uppskattas kosta skattebetalarna uppemot en miljon kronor. Så genom att vältra över kostnaden på andra länder sparar vi en slant här hemma.

Och det är just i snålheten som vi bedrar oss. Vi erbjuder en mängd skattefinansierade utbildningar i yrken som arbetsmarknaden inte efterfrågar det minsta. Utbildningar som vi många gånger kan vara utan. Det är inte många som skriker efter en arbetskraftsinvandring av make-up-artister eller konstvetare (inget ont om dessa yrken men vi täcker vårt eget behov av arbetskraft där).
Att inte kunna försörja utbildningen av just läkare är ett tecken på fattigdom. En sådan fattigdom som gör att Venezuela, Honduras och Guatemala behöver bistånd i form av kubanska läkare.

Men problemen slutar inte där. Även om vi utökade antalet platser på läkarutbildningarna så finns det flaskhalsar i systemet. Efter en fullgjord läkarutbildning behöver en läkarstudent göra en så kallad Allmäntjänstgöring (AT), i regel i 21 månader. Efter fullgjord tjänstgöring och godkänt AT-prov kan Socialstyrelsen utfärda läkarlegitimation. Antalet AT-platser är dock ytterst begränsat på våra sjukhus. I Stockholm får du vänta åtminstone 18 månader på att få en plats. Ofta längre än så. Kötiderna i resten av landet närmar sig snabbt storstädernas. Situationen är akut. Den som inte får AT kan tvingas arbeta resten av sina dagar som underläkare med ytterst begränsade karriärmöjligheter.

I många europeiska länder blir läkare behöriga att utöva yrket redan efter examen. Dessa läkare ”slipper” AT och kan ansöka om en svensk legitimation direkt.
Nu finns det inget som säger att utländska läkare per automatik är sämre än svenska. Många utländska lärosäten har en högre akademisk ranking än vårt eget flaggskepp Karolinska Institutet. Men vi kan åtminstone konstatera att vi ställer andra krav på våra egna läkare än vad vi gör mot deras utländska kollegor.

När det gäller språkkunskaper kan vi inte kosta på oss att ställa andra krav utan att äventyra patientsäkerheten. Men det gör vi. Socialstyrelsen ställer inga språkkrav för att legitimera läkare från EU/EES, eftersom det skulle hindra den fria rörligheten. Det är upp till arbetsgivaren att göra, ofta landstingen. Eftersom det finns för få AT-platser och därmed för få läkare förlitar sig landstingen på läkare från andra länder, som ibland saknar de språkkunskaper som är ett måste för att garantera just patientsäkerheten. Landstingen är så desperata att de till och med anställer personer som saknar legitimation. Under ett år var 39 personer anställda i legitimationsyrken i Skåne och Blekinge, trots att de varken hade yrkeslegitimation eller särskilt förordnande. Av dessa var ett tiotal läkare.

Socialstyrelsen ställer inga krav på kunskaper i svenska och arbetsgivarna brister i kraven på yrkeslegitimation. För få utbildningsplatser, för få AT-platser. Vi har helt enkelt kapitulerat….
________________________________________

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se