Olika samhällen använder sitt ekonomiska överskott på olika sätt. Det antika Egypten, till exempel, använde sina överskottsresurser till att bygga sfinxer, pyramider och andra märkvärdiga begravningsplatser till kungarna. Det medeltida Europa satsade en stor del av överskottet på att vidmakthålla ett enormt klosterväsende. Resurser som det arbetande folket inte behövde för sin överlevnad användes för att föda munkar och nunnor. Stormaktstidens Sverige använde överskottet till att bygga palats åt adeln (och till att underhålla en jättearmé). Tsar Peter av Ryssland byggde Petersburg (och krigade).

Kapitalistiska samhällen brukar vara lite speciella, i varje fall i teorin. Makthavarna – kapitalisterna – använder inte överskottet till att leva pråligt och bygga magnifika palats och gravar (även om det förstås förekommer), utan till att investera. Att investera betyder att använda det ekonomiska överskottet till att öka den framtida produktionen och därmed överskottet. Överskottet satsas på att öka överskottet. Så går det till i snabbväxande länder.

Sverige är ett ganska rikt, men inte snabbväxande land. Vi använder inte särskilt stor del av överskottet till att investera och utveckla produktionen. Men vad gör vi med vårt avsevärda överskott? Var finns vår guldkant på tillvaron?

Vi bygger inga pyramider. Vi bygger inga palats. Vi har knappt råd att underhålla gamla fina byggnader. Vi satsar inte något märkvärdigt på kultur. Vi slösar inte bort pengarna på en dyrbar krigsmakt (tvärtom, vi lägger ned det lilla vi har). Vi bygger inga katedraler och vi har inga munkar. Vi snålar med forskningsanslagen. Så hur lyckas vi göra av med överskottet?

Vi är sjuka. Vi är arbetslösa. Vi underhåller en översysselsättningsbubbla i kommunerna som enligt Svensk Kommunrating uppgår till 170 000 personer. Vi tar friår. Vi tar semester. Kort sagt håller vi oss borta från arbetet.

Ungefär 1,1 miljoner heltidssvenskar lever på sociala ersättningar. Till dessa kommer alla de som studerar för att de inte kan få jobb plus översysselsättningsbubblan enligt ovan. Sammantaget blir det kanske 1,5 miljoner svenskar. Det är nästan 30 procent av alla medborgare i arbetsåldern. Och då har vi inte räknat in dem som administrerar denna storslagna frånvaroindustri.

Om dagens Sverige varit det gamla Egypten hade dessa människor tvingats bygga pyramider. Då hade dagens Egypten kunnat slänga sig i väggen som resmål för pyramidälskare. Om dagens Sverige varit stormaktstidens hade adelspalatsen legat tätt som Ica-butiker.

Mest av allt påminner dagens Sverige om klosterväsendets Europa. Överskottet konsumerades inte av någon liten elit av stenrika människor, utan av en stor grupp fattiga. Munkar och nunnor hade svurit fattigdom. Och inte hade de så roligt heller. De fick gå upp mitt i natten för att be böner, de skulle späka sig, de skulle lida för att påminna sig själva och andra om Frälsarens lidanden. De bemödade sig om att må dåligt. Det var det pris de fick betala för att omvärlden skulle försörja dem.

Tror någon att alla de som idag på olika grunder avhåller sig från arbetet lever loppan och njuter av ”il dolce far niente” (den ljuva sysslolösheten), som italienarna säger? Några kanske, men knappast de flesta. De mår dåligt. I Sverige använder vi en stor del av det ekonomiska överskottet till att må dåligt.

Hur utnyttjar samhällena sina rikedomar? Egyptierna byggde pyramider, vi satsar på att må dåligt. Sedär en intressant sak för framtidens historiker att förklara.

Patrik Engellau
Ordförande, Stiftelsen Den Nya Välfärden

Stiftelsen Den Nya Välfärden | www.dnv.se