Invandrare, idrottsstjärnor, småbarnsmammor, dokusåpakändisar, homo- och bisexuella samt transpersoner, förtidspensionärer och andra omhuldade och ibland diskriminerade personer i all ära, men entreprenörerna är ännu viktigare just nu.

Det där med ”just nu” är fundamentalt. Inför Gud är alla medborgargrupper troligen lika viktiga i alla tider. Men inför rikets styrespersoner är det annorlunda. Rikets styrespersoner har till uppgift att hantera rikets aktuella problem, och problemen varierar över tiden. På 1930-talet, när styrespersonerna ansåg att det rådde kris i befolkningsfrågan, var det naturligt att måna lite extra om småbarnsmammorna eftersom dessa var särskilt lämpade att lösa just det problemet.

Just nu är Sveriges huvudproblem arbetslösheten och den låga tillväxten. De problemen har entreprenörerna en unik förmåga att hantera. Entreprenörerna är för sysselsättningen vad småbarnsmammorna är för befolkningen. Det blir inget utan dem.

Hur ska man väcka landets slumrande resurser i form av otillräckligt engagerade entreprenörstalanger? (Om man nu inte intar den lite extrema ståndpunkten att företagare, det föds man till, och om man är född företagare så driver man företag och om man inte är född till företagare så ska man låta bli; kort sagt att det inte finns några outnyttjade talanger att tillvarata.) Det beror förstås på vem man är.

Om man tillhör rikets styrespersoner kan man lägga på ett kol för att göra tillvaron mer dräglig för entreprenörerna. Det är för övrigt vad ett halvdussin av de intervjuade företagarna i denna bok föreslår. Det är nog också vad alla de andra också tycker, även om de inte spontant nämnt det i intervjuerna. Vad riksdag och regering skulle behöva göra är välkänt på gränsen till uttjatat (fast sorgligt ogjort): sänka arbetsgivaravgifterna, ta bort fåmansbolagsreglerna, luckra upp arbetsrätten, ta bort arbetsgivarnas ansvar för de anställdas sjukskrivning etc.

Men om man inte sitter i regeringen får man försöka dra sitt strå till stacken i alla fall. Denna bok är ett sådant strå. Den består av x intervjuer med framgångsrika företagare av olika slag: en del äldre, andra yngre, en del kvinnor, andra män, en del från södra Sverige, andra från norra, en del som byggt upp stora företag, andra som fortfarande bygger och så vidare. Det enda de har gemensamt är att de är framgångsrika svenska företagare. Den arbetshypotes som ligger bakom boken är att de ska ha värdefulla erfarenheter och förnuftiga saker att säga till alla dem som redan driver företag eller funderar på att starta. Det handlar om rådgivning, helt enkelt.

Det finns berömda föregångare till det här rådgivningsiniativet. Min favorit i företagarrådgivningsbranschen är Benjamin Franklin. Han var en av 1700-talets förgrundsfigurer: amerikan, boktryckare, en av Founding Fathers, uppfinnare (till exempel av åskledaren), statsman, ambassadör samt författare av ordspråksböcker och annan uppbyggelselitteratur. Här följer utdrag ur företagarhandböckerna Nödvändiga tips till dem som vill bli rika och Råd till en ung företagare:

Den som är känd för att betala punktligt och exakt på utsatt dag får vid varje tidpunkt och för varje ändamål låna allt som hans vänner kan avvara. Detta är ibland mycket användbart. Efter flit och sparsamhet finns de tinget som bidrar mer till en ung mans uppfostran än punktlighet och rättfärdighet i alla hans förehavanden. Du ska aldrig behålla lånade pengar en timme längre än du lovat, för annars kan besvikelsen stänga din väns plånbok för evigt.

Man måste ta hänsyn även till de obetydligaste handlingar som kan påverka ens kreditvärdighet. När din borgenär hör ljudet av din hammare klockan fem på morgonen eller klockan åtta på kvällen håller han sig lugn i sex månader till. Men om han ser dig vid biljardbordet eller på krogen när du borde vara på arbetet skickar han redan nästa dag bud om att han vill ha pengarna tillbaka.

I en annan skrift uttryckte han sig mer burdust: Lek inte med andras fruar eller pengar.

En av de mest frapperande observationerna man kan göra – eller rättare sagt: som jag har gjort – när man läser Benjamin Franklins skrifter och intervjuerna i denna bok är den starka moraliska laddningen. Företagaren ska slita i sitt anletes svett, hon måste vara hederlig, hon måste vara ödmjuk, hon ska rentav försöka vara trevlig, hon ska vara ett föredöme etc. Observera, de intervjuade företagarna säger inte att de nödvändigtvis är sådana själva, utan att man troligtvis blir en mer framgångsrik företagare om man styrs av sådana dygder. På lång sikt är det helt enkelt mer lönsamt att vara hederlig än att vara ohederlig.

Klyftan mellan intervjuernas bild av den framgångsrike företagaren och den allmänna opinionens är både djup och vid. (OK, jag kanske feltolkar den allmänna opinionens uppfattning om företagare, men dra av hälften, då.) När mina barn var små och på förfrågan skulle beskriva en företagare hänvisade de till Krösus Sork. Detta lilla giriga djur förekommer i den populära serien om Bamse, den snälla björnen som blir urstark av Farmors dunderhonung. Företagaren Krösus Sork förkroppsligar det onda och elaka i Bamseserien, ungefär som Moriarty hos Sherlock Holmes och Ville Vessla hos Ture Sventon. Sorken undslipper sig kommentarer som ”Hur ska man kunna bli rik om man inte fuskar?” och bidrar därmed effektivt till att grundlägga en naturlig och självklar företagarfientlighet hos det uppväxande släktet.

När dessa läraktiga små barn vuxit upp kanske det inte förvånar om de värjer sig mot privat företagande inom exempelvis barnomsorg och sjukvård. Vem vill bli opererad av Krösus Sork, som sannolikt skulle byta all medicin mot albyl om han kunde stoppa pengarna i plånboken i stället?

Ett grovt exempel kanske, men ta frågan om entreprenörens drivkrafter. Jag skulle föreställa mig att de flesta anser det vara en självklarhet att företagare drivs av penningbegär. Företag måste tjäna pengar för att överleva, ju mer desto bättre, och då är det väl självklart att girighetens ursprung finns hos den företagare som ligger bakom. Det är ingen extrem uppfattning; jag vill minnas att det stod ungefär så i läroböckerna på Handelshögskolan i Stockholm (fast med andra ord) när jag gick där för ett antal årtionden sedan.

Vilken skillnad mot vad företagarna själva säger! Läs intervjuerna i denna bok! Budskapet är att den främsta drivkraften är viljan att bygga, att skapa något, att drivas av en passion, att överbevisa omgivningen om att man har rätt (men det finns också företagare som säger att det mest handlar om pengarna; ingen sanning gäller till hundra procent). Nu kan man förstås säga att revanschlust och självhävdelsebegär inte är ett dugg ädlare än penninglystnad och det är kanske sant. Men nog skulle jag hellre opereras av en egotrippad Krösus Sork som vill blända världen med sin duktighet än en som slarvar med vården för att bli rikare.

Den store ekonomen Joseph A. Schumpeter – den person som populariserade begreppet entreprenör - beskrev entreprenörens motiv så här: “glädjen att skapa, att få saker gjorda, att få utlopp för sin energi och begåvning” och ”viljan att erövra, driften att slåss… att eftersträva framgång inte för framgångens frukter, utan för framgången själv”.

Jag tror inte att så många av de intervjuade företagarna har läst detta citat från Schumpeter, men deras beskrivning av drivkrafterna stämmer ofta nästan kusligt väl överens.

Hur är det då med rikedomen? De kommer, i lyckliga fall, efteråt, som bekräftelse på framgången. De är tecknet på och belöningen för att företagaren gjort rätt. Pengarna är för företagaren vad ryttarstatyn är för härföraren, ordnarna för generaldirektören, biografierna för den framgångsrike politikern och parnassen för poeterna.

Är det för övrigt någon som tror att diktaren smider sina rim med det enda syftet att bli beviljad tillträde till skaldekonstens gudaberg? Lika liten anledning har man att förmoda att den normala entreprenören startar firman enbart för att i en avlägsen framtid kunna vältra sig i pengar. Å andra sidan skulle hon kanske inte dra igång bolaget om inte möjligheten hägrade.

(Hur förklarar man då Handelshögskolan bristande förståelse för företagandets drivkrafter? Jag har en möjligen fantasifull och konspiratorisk teori. När jag gick på Handels förekom inte företagande på schemat. Jag betvivlar att många av lärarna någonsin träffat en företagare. Det handlade inte om att utbilda entreprenörer, det handlade om att utbilda anställda ledare till Sveriges storföretag. Företagen ägdes kanske av entreprenörer som dragit sig tillbaka eller deras barn eller barnbarn eller av några andra kapitalister. Ägarna ville såklart inte ha anställda direktörer som använde företaget till att förverkliga sig själva, de ville ha lydiga, begåvade, ambitiösa och duktiga tjänstemän som energiskt jobbade ihop mer pengar som tillföll – ägarna.)

Det finns ett budskap i intervjuerna som är starkare än alla de andra. Budskapet förekommer i så många som 36 av de 46 intervjuerna (som jag läser dem, men det går bra att kontrollräkna och eventuellt komma fram till en annan tolkning). Budskapet är att man måste vara engagerad: ”arbeta mycket mer än vanliga löntagare”, ”man måste brinna”, ”ha totalt fokus”, ”uthållighet”, ”ha jäklaranamma”, ”aldrig slå sig till ro”, ”aldrig vara nöjd”, ”vara i ständig rörelse”, ”ha uthållighet”, ”vara envis”, ”arbeta hårt”, ”räkna med ett antal tuffa år”, ”gärna vara förbannad”, ”ha ett brinnande intresse och ett fulladdat batteri”. Engagemang och hårt arbete var också Benjamin Franklins första tips till företagare: ”Energi och uthållighet övervinner allt”.  Han hade också andra formuleringar med samma innebörd som gör sig bäst på originalspråket:

There are no gains, without pains.

Early to bed and early to rise, makes a man healthy, wealthy and wise.

Det nödvändiga drivet hos entreprenören kan nog vara ett personlighetsdrag hos entreprenören snarare än något inlärt. Flera av de intervjuade menar att entreprenörskap bara till en viss del går att lära sig och att entreprenören är en särskild sorts människa, ofta oppositionell, egensinnig, lite rebell, busig i skolan, en som ifrågasätter och går mot strömmen, kort sagt en person som ställer sig lite utanför. Ett tiotal av de intervjuade har framhållit att en entreprenör måste älska friheten högre än tryggheten och tåla – kanske till och med gilla – en tillvaro utan de normala skyddsnäten, och detta trots allt det medför av ”orosmoln”, ”sömnlösa nätter”, ”molande och orolig mage” och känslan av att ”livet blir som att ständigt åka berg- och dalbana”.

Entreprenören blir hänvisad att söka sin trygghet någon annan stans, framför allt i ”sin egen förmåga och kompetens”. Benjamin Franklin var inne på en liknande tanke: ”Sättet att vara trygg är att aldrig vara säker.”

Nästa viktiga råd - med 21 omnämnanden i intervjuerna - har med andra människor att göra, de människor som entreprenören omger sig med i form av mentorer, styrelse, partners och medarbetare. Dessa människor är viktiga. Entreprenören bör vara synnerligen petig när hon bestämmer sig, vara ”selektiv”, ”sortera bort och säga nej”. Det gäller att kunna lita på människor. Även här kommer moraliska aspekter in. Entreprenören måste själv vara ”hederlig och ärlig” (fem omnämnanden) för att kunna begära samma behandling tillbaka. Vidare måste entreprenören vara ”ödmjuk”, ”prestigelös” och inte ”överskatta sig själv” (också fem omnämnanden) av motsvarande skäl. Samma betoning på moral när man anställer folk. Det viktiga är inte nödvändigtvis de anställdas kunskaper, utan deras andliga kvaliteter. De ska vara duktiga, lojala och begåvade.

Nästa råd (med 20 omnämnanden, fast det här är förstås ingen omröstning, och inget säger att detta råd skulle vara mindre viktigt än exempelvis det föregående) är att ha koll på ekonomin, att ”hålla i pengarna” och framför allt att ta bästa tänkbara hjälp om man inte själv är en mästare på siffror. Det måste bo en Farbror Joakim Anka i en sann entreprenör.

Entreprenören får aldrig helt släppa kontrollen över ekonomin ens till betrodda medarbetare. Då kan det gå ”åt pipan”. ”I denna världen blir människorna inte frälsta genom tro, utan genom brist på tro”, sa Benjamin Franklin. ”Att inte kontrollera sina medarbetare är att ge dem sin öppna plånbok”, sa han också.

När det gäller företagets ekonomi har ganska många (fem stycken) särskilt framhållit att man aldrig ska lita på banken. Entreprenören får aldrig bli beroende av banken, aldrig tro att banken är hans vän.

Hälften av de intervjuade vittnar om otålighetens betydelse (16 stycken). Det gäller att handla, ibland till och med på lite vingligt underlag, man får rätta till i efterhand. Det viktiga är ”att det händer något”. (Man kommer osökt att tänka på Benjamin Franklins världsberömda dictum ”tid är pengar”.) Man ska inte ”analysera så mycket”. Man måste vara ”orädd” och ”tänka stort” och sedan klippa till och göra något. Fast inte göra fel om det är något stort, såklart, då gäller det att vara mycket eftertänksam. Men när man varit det och bestämt sig gäller full fart, inte minst för att de anställda trivs bäst när det ”händer grejor”.

Sedan är det ledarskapet. 11 stycken av de intervjuade har valt att särskilt utveckla tankar i den frågan. Medarbetarna måste hela tiden ”utbildas i affärsidén”, företagaren måste ständigt ”predika”. Han ska vara en förebild, orkesterns ”dirigent”, han ska ”inspirera” medarbetarna och få dem att omfatta hans ”vision”. Flera påpekar att företagarens engagemang måste ”smitta” av sig på medarbetarna. Företagaren är en säljare, som oavbrutet säljer sin idé, både till kunder och medarbetare.

Kunderna, ja. Att kunden ska stå i centrum har alla hört, vare sig de är företagare eller ej. Men det är bara sex av de intervjuade som tar upp ämnet. Kanske är det så självklart att det inte behöver sägas.

Avslutningsvis vill jag tacka Maria Rankka, som tillsammans med mig genomfört intervjuerna. Trevligt att jobba med dig, Maria!

Patrik Engellau

Boken "Så lyckas du som företagare" finns bara tillgänglig för företagare som stödjer Den Nya Välfärden. Läs mer

STIFTELSEN DEN NYA VÄLFÄRDEN | Till förstasidan: www.dnv.se