FN och diktaturerna

Vad har Saudiarabien, Qatar, Kina och Kuba gemensamt? Finns det något som förenar dem vad gäller mänskliga rättigheter? Svaret är ja. Alla sitter nämligen i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC).

I ett mycket uppmärksammat inlägg som spridits på internet kritiserade nyligen juristen Hillel Neuer UNHRC för den helt oproportionerliga kritik mot Israel som återkommande lyfts där från en rad muslimska stater. Med den retoriska frågan ”Algeria, where are your jews?” pekade han på hyckleriet i att diktaturer skyldiga till upprepade kränkningar av mänskliga rättigheter kritiserar demokratier för deras, relativt sett, små felsteg.

Problemet med FN:s råd för mänskliga rättigheter sträcker sig dock betydligt längre än så. Själva kompositionen av rådet är djupt problematisk. Jag roade mig med att göra en överslagsräkning. Rådet har sedan 2014 47 medlemmar från hela världen. För att sammanställa hur väl rådets medlemsländer respekterar mänskliga rättigheter har jag använt mig av tidningen The Economists Democracy Index som mäter både politiska och civila rättigheter på en skala från 10 till 0. De 47 staterna i UNHRC får tillsammans en snitt på 4,6 vilket enligt indexet närmast motsvarar en mycket illa fungerande, men ändå bitvis existerande, demokrati. Landet som i verkligheten närmast motsvarar denna poäng i nuläget är Venezuela. Verkligen inget föredöme alltså.

Verkligheten är dock ännu mer oroande. Det demokratiska snittet i världen som helhet ligger 2016 på 5,52 alltså en bra bit över vad som medlemmarna i rådet uppvisar. Världen som helhet är alltså en klart mer demokratisk än det organ som av FN givits uppgiften att övervaka mänskliga rättigheter i världen.

Varför denna situation har uppkommit kan givetvis diskuteras. Kanske har det att göra med ländernas relativa styrka? Kina och Saudiarabien har trots allt råd med långt fler lobbyister än många mindre länder. Kanske söker sig de värsta förbrytarna aktivt till detta råd för att blockera kritik mot sig själva och sina gelikar. UNHRC har bland annat beslutat att mord på homosexuella inte ska omfattas av rådets undersökningar och har även uttryckt sig positivt om mänskliga rättigheter i Gaddafis Lybien. Rådets ensidiga fokus på att enbart fördöma ett land, Israel, har till och med fick till och med den förre generalsekreteraren Ban Ki-Moon att uttrycka besvikelse.

UNHRC:s existensberättigande går med andra ord att kraftigt ifrågasätta. Kanske fyller rådet ungefär samma legitima funktion som FN, nämligen en mycket begränsad, så länge diktaturer tillåts fortsätta att sätta agendan. Svenska folket bör påminna politiker med drömmar om New York att det kan vara dags att ta det lite lugnare med andras pengar.

Språk fortsatt viktigt för företagande

Medan de svenska engelskkunskaperna fortsatt håller mycket god nivå internationellt sjunker antalet elever som läser moderna språk både i grundskolan och på gymnasiet. Andelen som läser tyska på grundskolan har halverats på tio år. Språklärare utbildas det på tok för få av på sikt. Utbildningsväsendet måste verkligen ta ett helhetsgrepp för att få fram fler språkkunniga.

På sikt riskerar detta att påverka svensk export och företagande negativt. Tio procent av svensk export och 18 procent av importen rör Tyskland. Under 2016 exporterade Sverige för 126 miljarder kronor till TyskIand. Exporten till Frankrike och Belgien uppgick till över 100 miljarder kronor.

I en rapport av Svenskt Näringsliv och Lärarnas Riksförbund fann man att 42 procent av de medelstora företagen i Sverige ställde krav på kunskaper i ett tredje språk.  Av företag som sysslade med internationella affärer uppgav 37 procent att de betraktade tyska som mycket viktigt att skolan prioriterade.

Även utländska företag värdesätter en flerspråkig arbetskraft. I en rapport av The Confederation of British Industry uppgav 49 procent av de tillfrågade brittiska företagen att de betraktade kunskaper i franska som starkt meriterande. 45 procent uppgav att de betraktade tyska på samma sätt.

Tyska efterfrågas inte bara på den svenska arbetsmarknaden, där det finns en stor brist. Tysk-svenska handelskammaren har även tidigare påpekat att bristen på tysktalande utgör ett stort hinder när svenska företag ska etablera sig i Tyskland. Språkefterfrågan handlar givetvis inte om att hela företaget behöver tala flytande franska eller tyska, utan snarare om att resurser med god språkkunskap ska finnas tillgängliga när så behövs. Alla människor uppskattar när kontakten åtminstone delvis kan skötas på det egna språket.

Här har svensk skola ett mycket stort ansvar framöver. Duktiga elever måste lockas att välja språkstudier och kompetensen måste förvärvas över tid, då språkstudier är tidskrävande. Ett större fokus på språk i svensk skola är därför påkallat. Både för att goda språkkunskaper öppnar dörrar för den enskilde men också för att det är en framtidsfråga för svenskt företagande.

 

hugo2

Hugo Fievet
hugo.fievet@dnv.se

Nya uppgifter om kilometerskatten

Den Nya Välfärden har vid upprepade tillfällen kritiserat regeringens planer på att införa en vägslitageskatt (kilometerskatt). Den av regeringen utsedda Vägslitagekommittén har blivit försenad och utredningen kommer först att presenteras först den 28 februari 2017. Vid ett nyligen avhållet seminarium om Vägslitagekommitténs arbete, anordnat av Västerbottens handelskammare, presenterades nya uppgifter om utredningen.

Under seminariet presenterade den särskilda utredaren Vilhelm Andersson en aning reviderade siffror – en skattenivå på omkring 10-12 kronor per mil, eventuellt högre då siffrorna är preliminära. Hur hög skatten blir för respektive lastbil beror flera faktorer, exempelvis på fordonets storlek.

De nya siffrorna är förvisso på en lägre nivå, men kilometerskatten är fortfarande djupt problematisk. De företag som inte kan ta mer betalt av sina kunder riskerar att gå omkull. Företag i glesbygd kommer få svårare att sälja sina varor till storstäderna – vilket får sägas rimmar illa med regeringens vision om en levande landsbygd. Svensk skogsindustri kommer också att få svårare att exportera. Hela ekonomin påverkas av regeringens skatteplaner.

Utredaren bekräftar också att det inte kommer att finnas med något förslag på geografisk differentiering mellan stad och land. Detta innebär i praktiken att kilometerskatten kommer att vara lika hög för långa timmertransporter på landsbygden som korta transporter mellan företag i storstäderna.

Bara för att regeringen sansar sig en aning efter sitt tidigare besked om en chockhöjning av skatten gör inte saken bättre. Regeringens vilja att införa straffskatt på avstånd – vilket det faktiskt innebär – är i praktiken endast en ytterligare kassako för staten.

 

Holmström, byline-1

Mattias Holmström
mattias.holmstrom@dnv.se

Slopa sjuklöneansvaret och öka anställningsbenägenheten

Trots att många småföretagare ofta är i behov av att nyanställa blir det inte alltid av. Istället tvingas företagaren att ta hand om den stora arbetsbördan på egen hand, med allt vad det innebär.

I april 2016 genomförde ekonomiföretaget Visma en undersökning bland småföretagare. Denna visade att var tredje småföretag vill anställa nya medarbetare. Tre av tio småföretagare uppger dock att de hindras av arbetsgivaransvaret som de upplever som riskfyllt.

Ett exempel på ett ansvarsområde som bidrar till arbetsgivarnas oro är sjuklöneansvaret. Arbetsgivaren är ansvarig att betala sjukersättning mellan dag 2 och 14. Därefter ansvarar staten för den ekonomiska ersättningen till den sjukskrivna.

Syftet med sjuklönereglerna är att de ska vara ett incitament för arbetsgivaren att ta ansvar för arbetstagarens hälsa. Tanken är god. Sjuklönereglerna är dock ett trubbigt verktyg som ofta träffar fel. Sjukfrånvaron i små företag är betydligt lägre än vad den är i offentliga sektorn eller större företag. Om man vill minska sjukskrivningarna bör man i första hand analysera vad som ligger till grund för hälsoproblemen i större organisationer.

Det finns ett ytterligare problem med sjuklönereglerna, nämligen att de gäller oavsett om arbetstagarens skada har uppkommit på arbetsplatsen eller på en skidresa i fjällen. Det är orimligt. Arbetsgivaren ska givetvis göra vad den kan för att minska skaderisken på sin arbetsplats, men knappast behöva stå som betalningsansvarig ifall olyckan händer på arbetstagarens fritid. Den anställdes fritid är och bör vara helt utanför arbetsgivarens kontroll.

Småföretagen skapar fyra av fem nya jobb. Den trenden måste hålla i sig. Att minska den ekonomiska risken det medför att låta företaget växa är möjligt. Att – som Miljöpartiet föreslår – avskaffa sjuklöneansvaret för företag med tio anställda eller färre är ett bra förslag och skulle göra att småföretagarna blir tryggare i att anställa – även om medarbetaren riskerar att bli sjuk.

Holmström, byline-1

Mattias Holmström
mattias.holmstrom@dnv.se

Brottsligheten påverkar också företagarklimatet

Handlarna i Husby centrum har meddelat att de kommer att stänga sina butiker i protest mot den ökande kriminaliteten. De vill att politikerna och poliserna tar tillbaka Husby centrum och skyddar både medborgarna och näringslivet. Hur länge butikerna kommer hållas stängda är ännu inte bestämt, utan något företagarna gemensamt ska komma överens om. Trots uteblivna inkomster väljer de alltså att stänga igen butikerna. Det är en tydlig signal att gränsen är nådd.

Problemet är tyvärr inte nytt. Redan för tio år sedan varnade Företagarombudsmannen vid Den Nya Välfärden för den negativa utvecklingen. Företagarombudsmannen skrev då:

Sedan 1970-talet har antalet brott relaterade till företagare mångfaldigats. Butiksrånen är fyra gånger så många, andelen väpnade rån är dubbelt så stor. Antalet taxirån har fyrdubblats. Antalet rån mot värdetransportsrån har ökat med knappt 150 procent under de senaste 10 åren. 

Den negativa utvecklingen med ökad kriminalitet och en minskad kontroll över utanförskapsområden har fortsatt. Det talas om att kriminella helt och hållet tar över delar av vissa utanförskapsområden och att Polisen inte lyckas återta kontrollen.

Denna utveckling är inte bara ett problem för rättsstaten som sådan, utan också i allra högsta grad för näringslivet och företagarklimatet. Och inte minst för de boende i områdena.

Kvällsposten berättade i går om att socialkontoret i Mönsterås flyttas till hemlig plats efter allvarliga hot mot personalen. “Anledningen är tumult och dödshot mot arbetsplatsen”, skriver tidningen. Den akuta åtgärden är förståelig, men det är ett allvarligt problem om myndigheter flyttas istället för att Polisen garanterar verksamhetens säkerhet. Det är att lämna walk over till de kriminella.

Vi riskerar nu att se samma utveckling med företag i utanförskapsområden. Om brottsligheten blir för påtaglig för företagarna finns det två utvägar: antingen flyttar de verksamheten därifrån eller slår igen. I Tensta Centrum har det redan börjat.

Att påstå att det är hög tid att ta tag i brottsligheten är en underdrift. Det var hög tid redan för tio år sedan. Den ökade brottsligheten drabbar alla som försöker göra rätt för sig och måste stoppas. Det går inte att vänta längre.

Mattias Holmström

Mattias Holmström
mattias.holmstrom@dnv.se

Sluta se äldre företagare som fifflare

Tänk om regeringen hade föreslagit att alla arbetstagare över 55 års ålder skulle ha sju karensdagar istället för en vid sjukdom. Tänk om motiveringen för denna åldersdiskriminering var att förhindra obehörigt utnyttjande av sjukförsäkringen. Det hade blivit ett ramaskri. Förslaget hade antagligen åkt rakt ner i papperskorgen.

Arbetstagare över 55 års ålder förväntas nämligen inte fuska med sjukförsäkringen mer än någon annan. Däremot förväntar sig politiker att egenföretagare som uppnått denna ålder fifflar. Efter 55 års ålder är egenföretagaren nämligen tvungen att acceptera sju karensdagar medan en arbetstagare har en karensdag. Medan arbetstagaren har sjuklönen säkrad från andra sjukdagen får företagaren betala ur egen ficka i en vecka. Man kan med goda skäl fråga sig varför en företagare behandlas annorlunda än arbetstagare. Det verkar som att politiker inte tycker att diskriminering av företagare är diskriminerande.

På frågan om varför äldre företagare inte kan välja en karensdag svarade den tidigare socialförsäkringsministern Ulf Kristersson att det behövdes en spärr för att förhindra spekulation och obehörigt utnyttjande av sjukförsäkringen. Nuvarande socialförsäkringsministern Annika Strandhäll har hittills inte kommit med besked om regeringen kommer genomföra någon förändring. Orättvisan kommer bestå under överskådlig framtid.

Många egenföretagare har inte råd att vara sjuka och politikerna verkar ha tagit vara på detta fenomen. Sedan 2013 kan egenföretagare därför välja en karenstid upp till 90 dagar. Moroten är att en längre karenstid ger lägre egenavgifter till sjukförsäkringen. Men för de flesta företagare står inte någon procent lägre avgift i proportion till den höga risk som en längre karenstid medför. Väldigt få löntagare skulle välja 4 000 kronor mer i plånboken varje år i utbyte mot att de avstår ersättning i 90 dagar om de blir långtidssjuka. Politiker verkar dock förvänta sig att företagare accepterar sådana villkor.

Regeringen säger att den vill ha ett bättre företagarklimat och betonar vikten av att fler startar företag. Politiker poängterar ständigt att vi behöver förlänga våra yrkesliv och jobba upp i åldrarna. Men den praktiska politik som förs går tvärt emot dessa målsättningar.

Att vara egenföretagare är oftast mer riskfyllt än att vara anställd och äldre arbetstagare blir knappast motiverade att starta eget om trygghetssystemet är alldeles för diskriminerande gentemot dem. I årtionden har Socialdemokraterna förespråkat rättvisa. Nu är det dags för att bekänna färg. Det är dags för en rättvis sjukförsäkring som inte diskriminerar företagare.

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se

Vad ska Sverige göra vid Brexit?

Den 23 juni röstar Storbritannien om landet ska vara kvar i EU eller inte.
För Sverige kan konsekvenserna bli omfattande. Enligt Stockholms Handelskammare är Storbritannien Sveriges fjärde största handelspartner med en varuexport på cirka 85 miljarder kronor.
Enbart Stockholms län exporterar för 27 miljarder kronor. Det utgör närmare 9 procent av länets varuexport. Handeln med Storbritannien är utan tvekan oerhört viktig för Sverige.

Storbritannien har historiskt varit mer positivt till frihandel än många andra länder i Europa. I EU har landet pushat för att unionen ska teckna nya frihandelsavtal. Det är ingen tillfällighet att förespråkarna för ”leave” och ”stay” bägge använder frihandelsargument. Stay-sidan menar att Storbritannien behöver tillgång till den öppna marknaden medan leave-sidan menar att ett utträde ger landet möjlighet att teckna egna frihandelsavtal, något som EU-medlemskapet omöjliggör.

Om britterna röstar för att lämna EU behöver Storbritannien förhandla fram ett nytt handelsavtal med unionen. Leave-förespråkarna menar att landet kan få samma avtal som Norge eller Island.
Starka röster inom EU har dock påpekat att ett förmånligt avtal inte alls är självklart och antytt att ett utträde ur unionen medför försämrade handelsförbindelser.

EU är ingenting utan medlemsländerna. Det är den generella riktningen som medlemsländerna väljer som blir unionens linje. Vid ett brittiskt utträde kommer Sverige hamna i en svår sits. Å ena sidan vill vi ju kunna sälja så mycket som möjligt av våra varor och tjänster till Storbritannien. Ett förmånligt handelsavtal ligger i Sveriges intresse. Å andra sidan kan EU vilja ha vårt stöd i en kraftfull markering mot Storbritannien, i syfte att avskräcka självständighetsrörelser i andra EU-länder.

Utrikesminister Margot Wallström har inte uttalat sig om vilken linje Sverige ska välja, men konstaterade i DN att: ”Storbritannien ska inte tro att det bara är att hoppa på det avtal som redan finns för EES-länderna.”

Det är svårt att veta om hon talar för de andra EU-länderna eller för Sveriges position. Förhoppningsvis arbetar hon för Sveriges bästa om den dagen kommer då vi måste välja.

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se

Efter Uberpop – dags att se över anställningsstöden

Som förespråkare av marknadsekonomi ser jag positivt på Ubers beslut att lägga ner den omstridda tjänsten Uberpop i Sverige. Bolag som snedvrider konkurrensen och bryter mot lagen ska bort från marknaden.

Sedan 1990 är taxibranschen i Sverige avreglerad.  Det råder fri etableringsrätt och fri prissättning. Men även en avreglerad bransch behöver vissa spelregler. Till exempel måste bolagen som verkar i branschen följa lagen. Detta gör inte Uber med tjänsten Uberpop.

Till skillnad från Ubers andra tjänster, såsom UberX och Uberblack, så menar bolaget att Uberpop inte är en taxitjänst utan en ”samåkningstjänst”. Men samåkning innebär att chauffören bestämmer destinationen, inte passagerarna. Uberpop är därför inget annat än svarttaxi, oavsett vad Uber själva anger. Dessutom har svenska domstolar vid 27 tillfällen slagit fast att Uberpop är just taxi och inte samåkning.

Men det slutar inte där. Taxiförbundet släppte nyligen en granskning av Uberpop. Taxiförbundet anlitade ett säkerhetsföretag att företa resor med Uberpop för att kartlägga verksamheten. Av 118 förare som granskats framkom att 29 personer dömts för brott. Hela 37 procent av de granskade förarna förekommer i kriminella sammanhang. Brotten omfattar sådana saker som grovt rattfylleri, stöld, misshandel och olaga frihetsberövande. En del förare hade även dömts för trafikbrott. Tre procent av bilarna hade körförbud.

Majoriteten av de granskade förarna betalar inte skatt eftersom 76 procent saknar bolagsengagemang eller F-skattebevis. De återstående 24 procent förare som har någon form av bolagsengagemang kan i teorin betala skatt, men eftersom Skatteverket inte har någon koll på vilka körningar de genomfört är det inte särskilt troligt.

Det finns de som tycker att Uberpop ska finnas kvar med motiveringen att kravet på taxiförarlegitimation och trafiktillstånd härstammar från en tid innan delningsekonomin fanns och att Uberpop går i bräschen för denna nya, sköna värld. Men detta är bara trams. För debatten bör inte handla om huruvida inträdesbarriärerna i taxibranschen är för höga (det är de inte), utan om Uberpop ska ha rätt att ta marknadsandelar med hjälp av lagbrott.

När Uberpop nu sätter sig på läktaren bör politikerna se över hur konkurrensen ser ut i övrigt inom taxibranschen. Politikerna kan börja med att titta på anställningsstöden. I en rapport från Arbetsförmedlingen framkommer att vissa taxibolag som nyttjar bidragen har en tredubbel större vinstmarginal än snittet i branschen. På vissa orter har mer än hälften av taxiföretagen bidrag från Arbetsförmedlingen. Dessutom saknades underlag för cirka 30 procent av de slumpvist utvalda utbetalningarna som granskats.

Detta är djupt oroväckande. Dags för politiker att agera!

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se

Vill Miljöpartiet förnedras eller förnyas?

Kommande helg går Miljöpartiets kongress av stapeln. Media har i huvudsak fokuserat på valet av ett nytt kvinnligt språkrör. Men valet av språkrör berör i huvudsak de närmast sörjande – nämligen partiets medlemmar. De som inte är medlemmar i partiet borde lyfta blicken och fokusera mer på det där andra, som också ska avhandlas på kongressen – nämligen MP:s politik.

När man går igenom listan på propositioner och motioner till stämman framkommer en intressant bild av ett parti som tar ut svängarna och tänker utanför den berömda boxen.

Högt blandas med lågt. Till de mer intressanta förslagen hör något som motionärerna kallar ”Sverigetjänst” – en möjlighet för den asylsökande att bidra med sin arbetskraft under asylutredningen pågår. Så fort en person placeras i ett asylboende ska aktuella arbetsuppgifter påbörjas. Exempelvis kan personen börja röja skog, renhålla, sköta asylboendet eller hjälpa till vid katastrofer. Arbetet kan pågå fyra timmar per dag och är oavlönat. Motionärerna menar att syftet med Sverigetjänst är att ”de allra flesta flyktingar som kommer till Sverige vill bidra till det svenska samhället som tack för att de får skydd”. Dessutom ska flyktingarna få lära sig svenska på jobbet, inträdet på arbetsmarknaden underlättas och den psykiska ohälsan bland flyktingarna minska.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionen, bland annat med motiveringen att asylsökande ska ha arbeten de kan försörja sig på. Här finns det skäl att vara kritisk mot partistyrelsen som avfärdar en idé så lättvindigt. Hade argumentet varit att oavlönade flyktingar riskerar att konkurrera ut privata näringsidkare eller på annat sätt snedvrida konkurrensen hade jag förstått dem. Men att förlita sig på att integrationen ska snabbas på med hjälp av bättre processer för validering eller att det redan idag finns möjlighet att arbeta för asylsökande är bara trams. Partistyrelsen visar härmed att den är just så pass verklighetsfrånvänd som kritikerna länge menat.

Det finns ett par andra ljuspunkter bland motionerna. Flera motioner menar att en grön stad förutsätter en förtätning. Detta kan låta självklart, men i den allmänna debatten kring stadsplanering glöms detta faktum gärna bort. Skönhetsråd och NIMBY:s vill ofta ge sken av att de är för ett resurseffektivt samhälle, men ställer sig i regel på tvären när konkreta förslag läggs på bordet.

En motion handlar om att partiet bör verka för att öka skyddet av bördig jordbruksmark. Där håller partistyrelsen med. Glädjande nog anger partistyrelsen att Sverige behöver öka självförsörjningsgraden när det gäller jordbruksprodukter.

I övrigt är det få motioner som inte svävar i det blå. Många handlar inte helt oväntat om klimat och fred. Exempelvis föreslår en motion införandet av ett Fredsdepartement, som ska arbeta krigsförebyggande – och agera motvikt mot det militärindustriella komplexet. Många motioner och propositioner handlar förstås om att återgå till den migrationspolitik som nästan orsakade en samhällskollaps i höstas.

Efter den senaste tidens förnedrande avslöjanden kan partiets medlemmar således komma att välja förnedringens väg även i fortsättning. För något gehör för en ny migrantkris lär partiet knappast få från de övriga riksdagspartierna. Att bedriva den sortens oppositionspolitik mot sin regeringspartner och riksdagen är dödfött.

Mitt tips till Miljöpartiet är därför att förnya sig. Tryck på frågor som kan attrahera andra än skogsmullarna och we-shall-overcome-väljarna. Frågor som kan ta er över fyraprocentspärren i opinionsundersökningarna . Pusha på företagarfrågorna. Ni vill uppenbarligen sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen, slopa företagarnas sjuklöneansvar och minska regelkrånglet. Dessa förslag bör ni driva i regeringen och basunera ut i media. Det hade signalerat att ni åtminstone har ett halvt öra mot marken och kanske en fot förankrad i verkligheten. Det hade också signalerat att ni tar integrationsutmaningarna på allvar.

För det råder knappast någon tvekan om att Miljöpartiet har ett ansvar i att vi idag har ett stort antal människor i utanförskap. Genom att agera vågmästare har partiet kunnat driva både Alliansen och sossarna i den riktning partiet velat, med konsekvenser vi kommer behöva hantera i årtionden framöver. Därför är det nu hög tid att visa svenska folket att ni inte bara skapar problem utan också har en vilja att rätta till era misstag.

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se

Hur tänker Moderaterna?

Moderaterna har släppt sin vårmotion som svar på regeringens vårbudgetproposition. Bra förslag varvas med märkliga förslag. Låt oss titta på moderaternas förslag om RUT-avdrag för flytt-tjänster.
Att detta förslag får en framträdande position i budgeten är märkligt av flera skäl.

Till att börja med så har regeringen redan lämnat in förslaget till lagrådet. Flytt-RUT ingick nämligen i migrationsöverenskommelsen mellan Allianspartierna och regeringen i höstas. Att med stor fanfar ändå inkludera förslaget i vårmotionen som en nyhet ter sig märkligt. Ändå har Moderaterna gjort just detta och även betonat förslaget i presskonferenser – som om regeringen motsätter sig.
Det gör den inte.

Antagligen känner Moderaterna att de måste poängtera att de faktiskt kom på idéen med flytt-RUT. Inte minst eftersom finansmarknadsminister Per Bolund starkt avfärdade förslaget innan han blev tvungen att sätta sig vid förhandlingsbordet till följd av migrantströmmen.

Den andra märkligheten är moderaternas besked om vad ett RUT-avdrag för flytt-tjänster kommer att kosta. Till media har siffran 550 miljoner kronor per år angetts. Enligt Moderaterna baseras summan på beräkningar som Finansdepartementet gjort. Partiet tror att detta kommer att generera 1 000 årsarbetskrafter på lång sikt. På ren svenska innebär detta minst 550 000 kronor i subvention per nyanställd.

Det är alldeles för dyrt! För skattebetalarna vore det billigare att låta dessa personer gå på a-kassa eller socialbidrag. Förvisso så börjar människor som får jobb att betala skatt istället för att ta emot bidrag. Nettoeffekten blir bättre när man tar detta i beaktning. Förvisso.

Men man skulle också kunna kontra med att en del av de som kommer att anställas med stor sannolikhet kommer att gå på någon form av anställningsstöd från Arbetsförmedlingen. Förra året citerade Dagens Nyheter arbetsgivarorganisationen Almega angående lönesubventioner i städbranschen – vilket också råkar vara en bransch med RUT-avdrag. Almega menade att minst vartannat nytt jobb delfinansieras med skattepengar. Om samma sak siffror skulle komma att gälla flyttfirmor skulle kostnaden för skattebetalarna bli saftig.

Flytt-RUT är dock inte den dyraste satsningen i moderaternas vårmotion.
Lär känna Förstajobbet-avdraget: ”Förstajobbet-avdraget säkerställer att de som vill – och bör – ta klivet in på arbetsmarknaden och få sitt allra första jobb har tydliga ekonomiska drivkrafter att också göra det.”…. ”Förstajobbet-avdraget innebär ett tillskott på knappt 2 000 kronor om året för en servitör eller ett vårdbiträde, jämfört med skatten i dag. En barnfamilj där föräldrarna är bussförare, barnskötare eller butiksbiträde, kan få cirka 3 500 kronor extra om året att röra sig med.”

Förstajobbet-avdraget är egentligen ett slags jobbskatteavdrag för människor som står utanför arbetsmarknaden. Inget fel i det. Men kostnaden, 9 miljarder kronor för att öka årsarbetskraften med 10 000 personer, kan inte vara rätt. Det innebär nämligen att varje helårsarbete kostar 900 000 kronor! Det är återigen alldeles för dyrt. Om det ska vara så här dyrt att få människor i arbete så är det nog bättre att låta bli…

Adam Rydström
Adam Rydström

adam.rydstrom@dnv.se